Shinigami - life's a show, and I play my part so well...

Är inne i en riktigt bottenperiod nu igen.
Rasar i vikt och sover max 2 timmar per natt.
Jävla tur jag är ledig hela veckan annars vette fan hur ja skulle orka.

igår vägde jagg 41kg idag 40. Rasar alltså ganska fort och vill verkligen inte bli smalare än vad jag är. Skulle gladeligen gå upp ca 10 kg så jags kulle slippa alla kommentarer.

Svider ganska bra när ens närmaste vänner säger att man är "äckligt smal" specielt då de vet att det inte är mitt fel att det är så.
Sedan de dumma komentarerna om att jag ska ätamer...fy fan vad jag hatar dom.
Jag äter när jag är hungrig och är jag inte hungrig så låter jag bli eftersom att om ja ens försöker äta när jag inte är hungrig så spyr ja i vilket fall som helst.
Och NEJ jag kör inte fingrarna i halsen, det är kroppens naturliga reaktion, vet ej varför det blivit så.

Kan säga att det är jävligt tugnt på nätterna när man ligger vaken timme efter timme och kämpar tillbaka gråten.
Precis allt känns jävligt tugnt just nu, men på dagarna gör jag som alltid, fejkar ett leénde och berättar inte ett skit för någon.
Orkar inte med deras medlidande eller ännu värre, när de anser att jag får skylla mig själv eftersom jag stressar... Och ändå har jag då förklarat typ 100 gånger att jag inte stressar med flit utan det är en körtel i hjärnans om går på högvarv och ständigt producerar stresshormoner.

Orkar fan inge mer nu...
Och imorn fyller Akki-chan år, så då är det te å le extra mkt och verka gladare än vanligt, allt för att inte förstöra hennes dag.
För tro mig, jag vill inte dra ner henne med mig som det lätt blir annars.
Men den smärta jag känner hela tiden är inget jag ens skulle önska min värsta fiende.
Så varför skulle jag då vilja dela den med min bästa vän?
Hon förtjänar att må bra ett tag nu.

Och även fast jag dör lite på insidan varje gång jag måste fejka det där jävla leéndet så gör jag det ändå.
Hela tiden.
För jag anser att jag inte kan förlora mkt mer av mig själv numera, eftersom inget av den jag var innan det här helvetet började finns kvar.