Otroligt..
trodde aldrig att det skulle känns så skönt, så fritt att vara singel igen.
Sista tiden mellan mig och S var inte bra och jag kom till slut till en punkt där jag var tvungen att välja,
att göra honom lycklig eller försöka göra livet lättare för mig själv.
Självisk som jag är valde jag att ta hand ommig själv. Orkade helt enkelt inte med längre,
och nu när det gått en vecka sedan DAGEN, så kan jag inte säga annat än att det är fruktansvärt skönt att vara fri, att slippa alla bråken, att inte behöva oroa mig för att S skulle bli förbannad om jag träffade en kompis, lr ens smsade med en kompis.
Länge sedan livet kändes så lätt för mig och det har fått mig att fundera...Varför stod jag ut så länge som jag gjorde?
Sista tiden mellan mig och S var inte bra och jag kom till slut till en punkt där jag var tvungen att välja,
att göra honom lycklig eller försöka göra livet lättare för mig själv.
Självisk som jag är valde jag att ta hand ommig själv. Orkade helt enkelt inte med längre,
och nu när det gått en vecka sedan DAGEN, så kan jag inte säga annat än att det är fruktansvärt skönt att vara fri, att slippa alla bråken, att inte behöva oroa mig för att S skulle bli förbannad om jag träffade en kompis, lr ens smsade med en kompis.
Länge sedan livet kändes så lätt för mig och det har fått mig att fundera...Varför stod jag ut så länge som jag gjorde?
Fredag
Hemma från skolan idag då ja självklart höll på att stressa sönder mig och slutade med att ja fick migrän imorse när ja skulle kliva upp...men men that´s life.
Ska vara hemma typ hela helgen och det är förbannat skönt, orkar inte iväg nånnstans, orkar inte göra nåe heller så.
Ska väl kanske sitta en del i photoshop och fixa lite, va ju ändå ett tag sen eftersom min förra dator krashade och har nyss installerat photoshop på nya datorn.
Aja ska kila ner och leta rätt på lite frukost, sen skaja röja undan lite.
Humör: Less
Musik: Switchfoot - Meant to live
Ska vara hemma typ hela helgen och det är förbannat skönt, orkar inte iväg nånnstans, orkar inte göra nåe heller så.
Ska väl kanske sitta en del i photoshop och fixa lite, va ju ändå ett tag sen eftersom min förra dator krashade och har nyss installerat photoshop på nya datorn.
Aja ska kila ner och leta rätt på lite frukost, sen skaja röja undan lite.
Humör: Less
Musik: Switchfoot - Meant to live
Funderingar...
Jag har alltid haft väldigt lätt för mig, i allt.
Men på sista tiden har jag märkt att jag litar inte på folk längre, och jag har helt tappat förmågan att känna empati.
Jag kan "spela" att jag tycker synd om någon när jag vet att jag borde det, men innerst inne bryr jag mig inte.
Min värld har krympt och centrerats mer och mer mot mig själv, numera finns det bara 1 person jag riktigt fortfarande kan tycka om, lita på och tycka synd om och det är I, alla andra är jag ständigt misstänksam mot.
Det är inget jag är stolt över, men heller inget jag kan göra något åt.
Jag måste helt enkelt prioritera mig själv för att överleva.
Om jag skulle tycka synd om, och verkligen känna det, alla som pratar med mig när de har de jobbigt så skulle det bli alldeles för mycket tillsammans med de problem jag redan har, och då jag redan är klassad som självmordsbenägen så kan jag garantera att jag skulle ta steget ut.
Det är så få saker som håller mig kvar i livet som det är så minsta knuff kan vara tillräckligt nu.
Vill inte att saker ska vara såhär, men har lärt mig leva med det.
Humör: Trött
Musik: Mark Schultz - Remember me
Men på sista tiden har jag märkt att jag litar inte på folk längre, och jag har helt tappat förmågan att känna empati.
Jag kan "spela" att jag tycker synd om någon när jag vet att jag borde det, men innerst inne bryr jag mig inte.
Min värld har krympt och centrerats mer och mer mot mig själv, numera finns det bara 1 person jag riktigt fortfarande kan tycka om, lita på och tycka synd om och det är I, alla andra är jag ständigt misstänksam mot.
Det är inget jag är stolt över, men heller inget jag kan göra något åt.
Jag måste helt enkelt prioritera mig själv för att överleva.
Om jag skulle tycka synd om, och verkligen känna det, alla som pratar med mig när de har de jobbigt så skulle det bli alldeles för mycket tillsammans med de problem jag redan har, och då jag redan är klassad som självmordsbenägen så kan jag garantera att jag skulle ta steget ut.
Det är så få saker som håller mig kvar i livet som det är så minsta knuff kan vara tillräckligt nu.
Vill inte att saker ska vara såhär, men har lärt mig leva med det.
Humör: Trött
Musik: Mark Schultz - Remember me
Kvällstid...
Kvällarna är alltid värst.
Då kommer alla tankar ochminnen man lyckats förtränga under dagensmygande och tar över.
Jag är en person man egentligen inte ska lämna ensam, då jag alltid kmr på något dumt att göra.
Slutade skära mig för över ett år sedan, men är duktig på att skada mig själv på andra sätt...sätt som inte syns.
Samtidigt som jag är en person man inte ska låta vara själv...så måste man låta mig vara ifred.
Att vara för mig själv, utan krav eller någon som bestämmer, det är det jag trivs bäst med.
Om någon envisas med att vara för nära när jag verkligen behöver vara ensam så exploderar jag.
Inte frivilligt, men ändå händer det varje gång.
Min självkontroll är helt enkelt inte lika bra längre.
Den har rasat i takt med att stressen, deprissionerna och prestationsångesten blivit värre och värre.
Och jag kan inte tycka synd om personen som råkar hamna i vägen för mitt utbrott, för i den stunden är jag så inne i mig själv så jag anser att dom får skylla sig själv, dom drev mig till det.
Jag märker att jagoftare och oftare flyr verkligheten, drömmer mig bort eller gömmermi i en text.
Allt för att slippa ta tag i mig själv, se vem jag blivit, allt för att slippa lämna rummet.
Mitt rum är min fristad, hit in kommer enbart jag och de få personer jag faktiskt tillåter att komma in.
Här kan jag gömma mig hur mycket som helst utan att någon vet om det.
Likadant om jag är ute hos hästarna. Dom dömer inte, de anklagar mig inte, de bara finns där, lyssnar och tröstar när jag som mest behöver det.
Det finns i dagsläget bara en person som jag kan stå ut med att träffa när jag är i behov av att vara ensam egentligen och det är I (väljer att inte skriva ut hela namnet) och det är för att jag veta tt hon förstår om jag är tjurig, förbannad eller allmänt irriterad. Hon förstår mig helt enkelt.
Humör: Nedstämd
Musik: David Archuleta - You´re the voice
Då kommer alla tankar ochminnen man lyckats förtränga under dagensmygande och tar över.
Jag är en person man egentligen inte ska lämna ensam, då jag alltid kmr på något dumt att göra.
Slutade skära mig för över ett år sedan, men är duktig på att skada mig själv på andra sätt...sätt som inte syns.
Samtidigt som jag är en person man inte ska låta vara själv...så måste man låta mig vara ifred.
Att vara för mig själv, utan krav eller någon som bestämmer, det är det jag trivs bäst med.
Om någon envisas med att vara för nära när jag verkligen behöver vara ensam så exploderar jag.
Inte frivilligt, men ändå händer det varje gång.
Min självkontroll är helt enkelt inte lika bra längre.
Den har rasat i takt med att stressen, deprissionerna och prestationsångesten blivit värre och värre.
Och jag kan inte tycka synd om personen som råkar hamna i vägen för mitt utbrott, för i den stunden är jag så inne i mig själv så jag anser att dom får skylla sig själv, dom drev mig till det.
Jag märker att jagoftare och oftare flyr verkligheten, drömmer mig bort eller gömmermi i en text.
Allt för att slippa ta tag i mig själv, se vem jag blivit, allt för att slippa lämna rummet.
Mitt rum är min fristad, hit in kommer enbart jag och de få personer jag faktiskt tillåter att komma in.
Här kan jag gömma mig hur mycket som helst utan att någon vet om det.
Likadant om jag är ute hos hästarna. Dom dömer inte, de anklagar mig inte, de bara finns där, lyssnar och tröstar när jag som mest behöver det.
Det finns i dagsläget bara en person som jag kan stå ut med att träffa när jag är i behov av att vara ensam egentligen och det är I (väljer att inte skriva ut hela namnet) och det är för att jag veta tt hon förstår om jag är tjurig, förbannad eller allmänt irriterad. Hon förstår mig helt enkelt.
Humör: Nedstämd
Musik: David Archuleta - You´re the voice
